Midsommar är den allra bästa av högtider för mig. Den är kravlös. Ingen behöver stå i köket i flera veckor för att förbereda. Det är knappt man behöver städa, eftersom det mesta försiggår utomhus. Inga gudomliga riter som man måste känna till och visa hänsyn. En rejäl hednisk sed för att fira den längsta dagen. Med den enklaste av mat. Så länge det finns barn i omgivningen tycker jag förstås att det är en slags plikt att dansa runt midsommarstången. Vare sig barnen gillar det eller inte. I år firade vi midsommar utan barn. Vad gör man då?
Tillsammans med andra bokintresserade reflekterade vi över de böcker som betytt mest för var och en. Inget originellt med det. Men, ganska snart började vi fundera på vilka böcker som föll i glömska alldeles för fort. Våra vänner antikvariatshandlarna på Österlen hade många favoriter som de gärna skulle se i nytryck. Böcker som var kända och älskade på sin tid men som aldrig blev den klassiker eller den kultbok som de hade förutsättningar att bli. Och som håller att läsa fortfarande. Många läsupplevelser hör ihop med var man befinner sig själv i livet. Det gäller även de riktigt stora. Dostojevskis Idioten hamnar inte i mellangärdet på samma sätt nu som första gången jag läste den. Ändå finns det sådana som satte spår men som man lät försvinna in i hyllorna eller gav till någon vän som absolut måste läsa den och som man antagligen skulle ha mycket nöje av att läsa igen.
Just nu läser jag om Alexandriakvartetten av Lawrence Durrell och hittar en helt annan text än den jag läste för många år sedan. Hur kunde mitt minne missa berättelsen om alla de olika könstillhörigheter som samsas i Alexandria. Åtminstone fem, sex olika kön säger Durrell. Detta säger han i slutet på 50-talet! I denna veckan pågår en världskongress i Göteborg om sexologi “Sexual health & rights: a global challenge”. I flera länder i Asien finns tydligen fler än två kön, bland andra gäller det Indonesien. Hur länge till kommer könsbestämning att vara normalt? Ser vi nu en könsfrihetskamp i likhet med den Gay Movement som föddes för några årtionden sedan? Frågorna ställdes och diskuterades. 60 år efter Alexandria.
Tillbaka till de glömda böckerna. En av dem skulle kunna vara Lawrence Durrell´s bror, Gerald Durrell, “Min familj och andra djur”. Andra förslag var Daniel Keyes: “Blommor till Algy” och “Mina uttrar” av Gavin Maxwell. Det skulle vara intressant att höra med många fler människor om vilka favoritböcker de vill se i nytryck. De flesta böcker går kanske att få tag på antikvariskt, men läsupplevelsen får en annan dimension om vi är många som läser samma bok samtidigt. Så, varför inte en liten serie av för tidigt glömda böcker som “ArvidsonMolins urval”. Det skulle vara såå roligt. Hjälp gärna till med tips om bra böcker.
Och, ett tips kom direkt, i dagens SvD. Understreckaren handlar om Boris Vian, fransk författare, musiker och ingenjör, som dog för femtio år sedan. Hans mest kända bok, “Dagarnas skum” (1947) kom ut på svenska 1986, men recenserades så sent som 2004 i svenskan av Erik Bergqvist. Han hade läst om boken och blivit förvånad över att den fortfarande höll. Dagens understreckare av Lena Kåreland, professor em i litteraturvetenskap, konstaterar att Vian var mycket före sin tid och att man först under senare decennier har uppmärksammat hans litterära betydelse, men att “Dagarnas skum” var en läsupplevelse som många fransmän bär med sig. En kultbok för flera generationer, säger hon. Är han för känd för att räknas till de glömda? Jag har aldrig läst honom, men det ska bli!
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3103161.svd
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_137014.svd
